Använda FÖRSKJUTNING för att referera till hyperblock

Detta avsnitt beskriver funktionen FÖRSKJUTNING. Avsnittet refererar till exempelrapport RP006 i exempelprogrammet.

Funktionen FÖRSKJUTNING är inte specifik för Application Studio, men är särskilt användbar vid arbete med hyperblock. Detta beror på att hyperblock är dynamiska i visningsläge. I designläge är hyperblock statiska, vilket vill säga att de upptar ett angivet cellområde. I visningsläge däremot ändras hyperblockens storlek i takt med att deras innehåll ökar eller minskar, vilket gör det meningslöst att använda specifika cellreferenser. Det innebär att du behöver en dynamisk formel om du till exempel har en formel utanför ett hyperblock som måste referera till celler i hyperblocket.

Med FÖRSKJUTNING kan du identifiera celler genom att ange deras position i förhållande till den ursprungliga referenscellen. Du anger deras position med koordinater som representerar avståndet, i form av antalet rader och kolumner, från den ursprungliga referenscellen.

Det här exemplet refererar till cell C13:

=FÖRSKJUTNING(F11,2,-3)

Den ursprungliga referenscellen är alltså cell F11. Det andra argumentet, 2, indikerar att den refererade cellen ligger två rader under F11. Det tredje argumentet, 3, indikerar att den refererade cellen ligger 3 kolumner till vänster om F11.

Det här exemplet refererar också till cell C13:

=FÖRSKJUTNING(B21,-8,1)

Den ursprungliga referenscellen är alltså cell B21. Det andra argumentet, -8, indikerar att den refererade cellen ligger 8 rader över B21. Det tredje argumentet, 1, indikerar att den refererade cellen ligger 1 kolumn till höger om B21.

I Application Studio är det vanligt att använda FÖRSKJUTNING för att beräkna kumulativa värden som till exempel används i ABC-analyser eller Pareto-diagram. Om du vill beräkna kumulativa värden lägger du till värdet i den aktuella cellen till värdet i cellen ovanför. I den dynamiska miljön i ett hyperblock kan dock inte cellen ovanför anges med en statisk cellreferens.

Rapport RP006 innehåller ett exempel på hur du använder FÖRSKJUTNING för att beräkna kumulativa värden.

Rapport RP006 innehåller ett hyperblock som skapats från produktdimensionen i analyskuben i exempelprogrammet.

Hyperblocket har två värdeceller. I den första värdecellen visar en ROC-formel ett värde för varje produktgrupp. I den andra värdecellen finns en FÖRSKJUTNINGS-formel.

I visningsläge duplicerar cellen värdena i den första värdecellen. Det beror på att formeln FÖRSKJUTNING är fel.

Formeln i cell E5 är:

=OFFSET(E5,0,0)+D5

Så här ändrar du formeln FÖRSKJUTNING så att den visar kumulativa värden:

  1. Klicka på cell E5 i designläge.
  2. Ändra det andra argumentet i formeln FÖRSKJUTNING från 0 till -1 i formelredigeraren. Det innebär att du ändrar formeln till: =OFFSET(E5,-1,0)+D5. Här betyder -1 ”raden ovanför”.

    I visningsläge visas kumulativa värden samt etiketten Kumulativ. Du kan uppnå samma resultat genom att använda funktionen OFFSET i cell E3, kapslad i en IF-sats.

    IF-satsen är: =IF(OFFSET(E3,3,0)=OFFSET(E3,3,-1),"","Cumulative")

    Vi vet att värdena på den första resultatraden alltid kommer att vara ”lika med”. Om kumulativa värden visas kommer emellertid värdena på alla andra rader inte att vara lika med. IF-satsen testar om värdena på rad 2 är lika med.

    IF-satsen översätts med: Om värdet i cellen som ligger tre rader under E3 är lika med värdet i cellen som ligger tre rader under och en kolumn till vänster om E3 ska ingenting visas (""). Annars ska "Kumulativ" visas.